Nu är jag hemma hos Bolim helt själv, förutom att Ludde som sitter på sitt rum och spelar dator. Men det är som att vara själv för det hörs inte att han är här. Det är så himla synd om mig. Det har aldrig vart såhär synd om mig i hela mitt liv. Jag vill ha en hund.
 
Den hunden. Den är lika ledsen som jag. Lika söt också. Och nosisen är nästan lila.